Så skir ligger vårkvällen lätt över skogen
där månstrålar lysa i skuggornas värld.
En yrvaken skogsbäck med skratt uti tonen
nu dansar så muntert på slingrande färd.
Så grön ligger mossan på tuvor och stenar
och blåsippor vaknat ur dvalan så lång.
Det doftar av barr ifrån granarnas grenar
snart luften skall fyllas med fåglarnas sång.
Då hörs en susning från vårliga vinden
en visning går sakta från och till gren.
Han viskar vål då om den rosiga kinden
så ystert han smekte i kvällningen re'n.
Han bringar ett budskap från vajande lundar
att solen ska komma med värme och ljus.
Han manar till sådd uppå nordiska tegar
där skördar skall mogna i sommarvindssus.