Våra lärare hette Hans Marklund och Siw Muskos, som ursprungligen kom från Mellerud. Hans var någon slags akademiker och svängde sig med fina ord. När han skulle sammanfatta en svamps karaktär, utseende, doft osv sa han:
-Den tar man på habitus.

Kvällen före det slutliga provet rådde en spänd stämning. Gunilla sa något olämpligt till mig varpå jag replikerade:
-Akta dig så jag inte tar dig på Habituss.
Detta utlöste en våldsam skrattexplosion från de övriga. Hans kom in och undrade vad som stod på.
-Jaja så blir det ibland under våra kurser, man ska ha roligt också.

Någon kväll senare när vi kursdeltagare var församlade över några flaskor rödvin föreslog jag att vi skulle berätta när vi någon gång gjort bort oss ordentligt.

Jag började berätta.
Jag hade varit på fest och drumlade hem sent på kvällen. Satte nyckeln i låset, tände aldrig ljuset i hallen, sparkade av mig skorna, gick in i sängkammaren och somnade.
Morgonen därpå var allt förändrat. När jag tittade ut genom fönstret var det samma bakgård men annorlunda tapeter och sängkläder.
Jag greps av desperation, rusade ut och slängde igen dörren bakom mig, men glömde min nyckelknippa.

Nu fick jag ringa min särbo, som bodde åtta mil därifrån att komma med den nyckel hon hade för att komma in i min egen lägenhet.
Under tiden frågade jag min granne, kärringen västnytt som brukade ha reda på allt var paret Holmstrand befann sig.
-Ja. De är i Värmland och kommer inte tilllbaks förrän på måndag.
Ojojoj, detta var en lördag, det blev en lång kvalfylld väntan. Under tiden skrev jag ett förvirrat brev till Holmstrands och släppte in genom brevinkastet.
-Kära herr och fru Holmstrand. På lördag natt var jag på fest och tog fel på våning och klev in i er, tydligen hade jag fått en huvudnyckel av misstag, Nu har jag rumstrat om i er säng och sovit ganska så gott. Men nu står sängen obäddad. När jag vaknade upp och insåg det omöjliga i situationen rusade jag ut, det är min nyckelknippa som ligger på byråhallen. Hoppas verkligen att ni kan ha överséende med det skedda.

Det blev en lång väntan. På måndag förmiddag såg jag paret Holmstrands bil svänga upp på bakgården. Jag skulle gå dit, men modet svek mig. Jag bad en arbetskamrat följa med mig som moraliskt stöd. Vi ringde på och hon öppnade med de befriande orden:
-Ja det var väl inte så farligt, vi har varit uppe i Värmland och det var ganska så blött där också!

Nästa berättare var en dam. En nära anhörig till henne hade avlidit och hon infann sig nu på begravningen. Men hon kunde inte känna igen någon av de sörjande och hon insåg plötsligt att hon gått på fel begravning.
Hon fick behärska sig för att inte brista ut i gapskratt över det komiska i situationen. Hennes rätta begravning kom en timme senare.

En polis från Strömstad hade också en historia att tillföra. Han och en kollega fick larm om en båt som låg upp och nervänd i vattnet. De tog av sig kläderna och vadade ut, vände på båten, men ingen människa fanns under.
De åkte tillbaka i bara kalsongerna för att torka upp. På hemvägen hamnade de rätt upp i en trafikolycka. Det var bara att hoppa ur polisbilen i bara kalsongerna för att dirigera om trafiken. Och det måtte ha varit en lustig syn att skåda.

Innan vi påbörjade kursen kunde jag i stort sett tre arter:
Kantarell, karl-johan och blek taggsvamp. Vid slutprovet skulle vi bestämma minst 40 arter, såväl giftiga som ätliga svampar.
Laila Rudehäll från Obbola blev bäst bland deltagarna, själv kom jag god tvåa, Gunilla på tredje plats och Arne Blom var överlycklig att ha blivit godkänd.

Av Laila har jag ett roligt minne. Därhemma i Obbola som är beläget utanför Umeå växer ingen fläder. Hon ville så gärna göra flädersaft. Eftersom det växte en fläderbuske hemma på Dammberget skickade jag upp en kartong med blomställningar.
Det dröjde inte länge förrän jag fick ett paket tillbaka som innehöll en stor rökt lax!

Innan kursen skulle avslutas gjorde jag en tur med bilen och Gunilla var passagerare. Eftersom jag hade telefon i bilen ringde jag till landsarkivet i Göteborg och beställde bord för den kommande veckan. Gunilla missuppfattade situationen:
-Men va fan, ska du sitta på krogen hela djävla veckan!