Detta hände nog 1950 eller och jag var kanske 10 år gammal.. Min mor Solveig var av enkel härkomst men vett och ettikett det kunde hon. Gud vet hur hon lärt det. Men hon inpräntade vissa saker mycket noga för mig. Bl.a. betonade hon att aldrig döma en person på hörsägen: Bilda dig en egen uppfattning först innan du dömer någon. En annan sak som hon framhöll var att aldrig se till hudfärg, det som finns innanför är av större värde än det som värderas på ytan. Ett råd som gett mig mycken glädje och kunskap i livet. Men nu till saken. Jag var på väg till Vingens hamn för att fiska. Norrifrån hördes ett brummande ljud närma sig. Det var en buss som närmade sig med ett begravningsfölje. Innan bussen passerade, hoppade jag av cykeln, strök av mig mössan och stod i stram givakt då bussen passerade. Vad jag inte kände till var att min skollärare befann sig ombord på bussen. Skollärare Lindberg träffade någon tid senare min mor och framhöll då den inträffade episoden, som gjort ett djupt intryck på busspassagerarna. Min mor berättade detta senare för mig och att hon känt en djup stolthet över mitt handlande, något som jag då inte förstod till fullo men som jag senare i livet tackat min mor för.
Conny