Jag vänder min daggvåta blomma
mot öster när morgon skall gry.
Då vet jag att solen skall komma
och natten för solljuset fly.
Sen följer jag solen på vandring
fast bunden vid Jorden jag står.
Min blomma den är ju en blandning
av solljus, mylla och vår.
Men våren och sommaren svinner
när solen bak kullarne går,
en skälvande stängel mig minner
att även en solros förgår.