Hon gick på en stig i skogen
och barmen hon prytt med ljung
det fladdrade lätt i kjolen
och gången var lekfullt ung
Och vinden i håret lekte
som guld lyste sol därpå
Så varsamt hon ljungen smekte
och log mot de blommor små
Hon sjöng på den vackra sången
om kärlek, som slog en bro
I ögonens blick låg fången
en värld utav ungdomstro
Och trasten han sjöng så trogen
för henne sin sommarsång
Hon bodde som han, i skogen
min barfotatös, en gång.