En gammal gård, ett tidevarv
av idoghet, vid plog och harv
På enslig plats, du blivit byggd
av odlingsmän, som bröto bygd
Du ligger tyst, din tid gått ut,
nu murknar ned, din korsvirksknut
I trasigt fönster vinden snor
och slår i dörr, där ingen bor
Men lyssna still, du säkert hör
av slagens dunk, ett eko dör
Och glada skratt, vid yster lek
med våndans rop, då hälsan svek
Att glömmas bort, du står på tur
när skogen gömt, din spiselmur
Ur odlad teg, som skördar gav
skall stolta furor, hämta sav.