Kopparstrand Tryggt ruvar nu skogklädda åsar på skatten som här ligger gömd, Sen skotten i gruvorna tystnat och bygden åter är glömd, Och rallarnas sånger förklingat när släggslagens eko dog ut, Ty mager var malmen i bergen och Kopparstrands saga tog slut, Men murken står laven på krönet som vakt över storschaktets stup, Fast gruvspelet slutat att spela upp malm ifrån vattenfyllt djup, Ändock minner gruvan om tider när släggorna voro igång, Och slagornas dunk uti bygden sej blandades med deras sång, Då gästades trakten av kungar som krönts av en rallarehatt, Och fläktar av Ofotenbanan sin prägel på gruvorna satt.