Farfar Gustaf Källvik, 1892 - 1956

Gustav Källvik arbetade nog mest som snickare. Det var en storvuxen och stark man. I unga år arbetade han tillsammans med sin bror Fridolf i Stora Strands gruvor i Fröskog, beläget på gränsen till Ånimskog. Det har berättats att Fridolf vid ett tillfälle blev medvetslös av gruvgaser. Men som den starke man Gustav var, slängde han sin broder över axeln, klättrade upp för replejdaren och räddade på så vis Fridolfs liv. Gustav arbetade ibland som slaktare och hade speciell licens för detta under andra världskriget. Men enligt min farbror Olle var Gustaf alldeles för blödig för att själv slakta.

Då Gustaf var i USA mindes han med största obehag då han besökt ett slakteri, möjligen i Chicago. En stor kraftig neger krokade upp de levande grisarna och stack dem levande under ett vidrigt oväsen.
Långt senare minns jag hur han kom en dag till oss där vi bodde på Dammberget i Ånimskog kånkande på en halv gris över axeln som han slängde ner på kökssoffan.
Farfar hade s.k. "kycklingbröst", d.v.s. en hög bröstkorg med fördjupning i mitten. På senare tid har jag någonstans hört att detta skulle uppstå i sviter efter spanska sjukan. Spanska sjukan bröt ut 1918 och härjade under två års tid. Sjukdomen liknas idag vid fågelinfluensan. Eftersom farfar var född 1892 var han omkring 26 - 27 år då han drabbades av sjukdomen.

1928 blev ett dramatiskt år i farfars liv. Hans hustru, Charlotta, född Skog avled i lunginflammation i mars månad. Detta blev ett hårt slag för Gustav som stod ensam med sönerna Conrad och Olle. Men inte nog med detta. Från tre av varann oberoende källor har jag hört att han också gjorde en gift kvinna med barn. Kvinnans man som var slaktare skulle med syftning på farfar ha sagt att "han allt slaktat större oxar än han". Händelserna blev mer än Gustav orkade bära och han "schappade" till Amerika den 22.9.1928.. Gustav blev kvar i Amerika fram till september 1931, då han återvände till Sverige.Vännen Jalmar Carlson skrev då en avskedsdikt till Gustaf som här återges:

En Minnes-Sång tillägnad minnet av Gustav Adolph Källvik från Ånimskog Dalsland Sweden Som stilla och lugnt avreste till Chicago Illinois Lördagen den 3 oktober 1931. Grabbarna på Saint Marks. Ditt minne alltid lever bland oss som minnet av den allra bästa grabben. Thomas Tvivlaren, Gust med klockan, Otto i bädden, Calle med kärran, Eric Nädehatt, Gasoline Gust., Jalmar Carlson.

(Sjunges till strängaspel å melodien "I låga hyddan i skogen")

Till Gustav Adolph Källvik

Hej gamle kompis, vi sjunga vill
En liten sång som du lyssna till
Som diktad är till ditt minne
Den korta tiden du bodde här
Med gammal vänskap inristad är
I våra hjärtan och sinne.

Din gamla filthatt och sexfotskropp
i vårat lag, dök så hastigt opp
att lika hastigt försvinna
Du kom en dag och en nubbe rann
likt Dalslandsströmmarna rinna.

Men minnet som du har lämnat kvar
Ja, det skall leva i alla dar
Så länge näsan kan andas.
Med doft Baltic och Bergen street
Och så från Jullias hus du vet
Ditt minne alltid skall blandas.

Du var en grabb liksom ingen ann
En bättre grabb man ej möta kan
Vart man i världen må vandra
En levnadsglad och en livad lax
med whiskey-pint och med snusabox
Och sätt som ingen kan klandra.

Och om vi irrar all världen kring
Vi önskar dock att hos dig och King
en gång vår skuta få landa
Nog blev det trevligt om vi en gång
Hos vin och kvinnor och plenty sång
Vår konjaks-toddy fick blanda.

Men kanske ödet ej menar så
På skilda stigar vi måste gå
Omkring med vandrare-staven
En gång i tiden så tror jag nog
Att vi skall mötas i Ånimskog
Långt bortom hinsidan haven.

Från Gust med klockan som ännu går
Från Tom med k-n som ständigt står
Jag dig en hälsning vill skicka
Och så en hälsning jag sänder dig
Från Otto, Eric från Gust och mig
Och från min rödlätta flicka.

Jalmar Carlsson

Gustaf avled 1956.

Lyssna på Gustafs tolkning


Tillbaka till Startsidan