Ur diktsamlingen PÅ ÄLDRE DAR

Illusioner

Vi famnar en värld i vår blåögda tro
och bygger av stjärnor en lysande bro
Men landfästen rasa och stjärnorna flyr
vi följer med strömmen som rasande styr

Den blir ej så vacker vår önskade värld
var ligger väl felet, vi frågar en lärd
och svaret han ger, att felet är vårt
vi själv är oss nog och vårt sinne är hårt.


Tillbaka till Förord
Tillbaka till Startsidan