Ni vingade skaror i fylking på sträck
och sångare små ifrån skog och från häck.
Mot söder går färden i sensommartid
och tyst blir i skogen, i hagar och lid.
Vi lyssnar om kvällen när solen gått ned
till vingslagens sus över mörknande hed.
Vi ville er följa när lockropen hörs
men vingarna saknas och fylkingen störs.
Ni flyger väl vilse, ni ock någon gång
när stormarna rasa på färdvägen lång.
och skarorna glesnar, av vingar i flykt
små vinddrivna fåglar de irra så skyggt.
Men åter ni kommer och bygger ert bo
till kvitter och sång under takås och bro.
Och svanarna flyga som förr emot nord
att häcka vid blånande sjöar och fjord.