Det glittrar så lustigt
från grenar och strå
när månstrålar leker
bland isstjärnor små
Men fjärran i rymden
dit tankar blott når,
gå stjärnor vars mening
vi aldrig förstår
Men kanske nånstans
på en främmande sol
det sitter en gamling
och ler på sin stol
Han leker med stjärnor
och ordnar dess gång
men ser med bekymmer
mot Jorden nån gång
Ty den har han format
och blommor den gett
men föga av glädje
den honom berett
Men stjärnorna blinka
det icke dem stör
när Ersa och Persa
varandra förgör.