Du fattiga Dalsland, mitt älskade land;
där sjöarna ligga som blånande band
Och åsarnas skuggor i mjukaste fall
sveper sin slöja, kring björkar och tall
Kring åker och tegar står skogen på vakt
och höjderna fånga en stormvind på jakt
Och porlande bäckar i dalarnas famn
de prisa den bygden och sjunger dess namn
Ditt folk det är idogt, fastän lite kärft
av tiderna hårda, det draget de ärvt
Men sinnet blir vekt och känslan blir varm
när hjälpen skall givas åt fattig och arm
Du länge låg glömt utav tecknande hand
tills dagan såg dagen, som heter "Vårt Land"
Du platsen ej fått vid färdvägen stor
men främlingen hittar ditt hjärta, jag tror
Och lämnar du Dalsland åt öst eller väst
i främmande landet du blir blott en gäst
Du minnes den tavlan som Dalsland dig bjöd
när åsarna brunno i kvällssolens glöd.