Visst skälldes han tokig
av klokskapen trygg
för inte han lärt sig
för dem kröka rygg
Ty lagen han läste
ur domarebok,
så klokskapen fräste
hur vågar en tok
Men token citera
bå'd Dante och Faust
och kunde orera
med munviga kast
I småfolkets stugor
han gärna var sedd,
han lättade bördor,
gav stigarna bredd
Och klunkade flaskan
vid något besök
då ändades fastan
med kaffe och gök
Då lyste mån'g stjärna
för vilsen bohem
då ville han gärna
bli bofast bland dem
En natt sågs han vila
i drivan så mjuk,
ej Petrus väl sila,
bort en som var sjuk.